Ett slags reportage i underjorden, i och under groparna som grävdes i Klarakvarteren med omnejd för den nya tunnelbanesträckningen som skulle binda ihop stationerna Hötorget och Slussen. Texten är publicerad i en antologi om stadsdelen Klara, men fanns ursprungligen i en intern trycksak på Esselte, ett företag som naturligt nog intresserade sig för utvecklingen i och med att deras hus, det så kallade Esseltehuset, drabbades av sprängningsvibrationerna.
Texten skrevs vid en tid då Sergels torg inte fanns annat än i teorin, och då med arbetsnamnet Sveaplan. I avsnittet finns en teckning av det planerade området, där det istället för en fontän är ett stort runt hål ner i rondellen, där det ligger ett slags park med träd och bänkar. Bokens illustratör lär ha improviserat en del utifrån de kända planerna.
Texten är framför allt en beskrivning av grävandet och borrandet och pumpandet och tunnlarnas sträckning under marken. Det talas om "Kungsgatsstationen" och "station Klara" - stationsnamnet Kungsgatan blev Hötorget 1957 och den nya stationen med arbetsnamnet Klara blev Centralen då den öppnades 1957, vilket byttes till T-Centralen 1958. 11 sidor.
Utdrag ur Klara i förvandling : tretton Klaravänner berättar. - 1965. - S. 190-200
