Text
Författare: Kongliga Maj:t. Stockholms stadsarkiv

1810 års förordning angående skilsmässor

Möjligheterna att få igenom en skilsmässa i äktenskapet var väldigt begränsade 1810. I princip var horsbrott (att en av makarna hade sex med någon annan) och egenmäktigt övergivande (att en av makarna 'af ondska och motvilja for utrikes' och inte tänkte återkomma) de enda giltiga orsakerna till skilsmässa. I och med den här förordningen blev skilsmässa tillåtet under ytterligare några omständigheter. Frakturstilen transkriberad:

Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående Ägtenskaps Skilnader Gifven Stockholms Slott på Riks-salen den 27 April 1810.

Wi CARL med Guds Nåde Sweriges, Göthes och Wendes konung x. x. x. Arfvinge till Norrige, hertig til Schleswig hollstein x. x.

Görre wetterligt: at, sedan hos oss Rikets Ständer i underdånighet anhållit om granskning af hwad allmänna Lagen angående Ägtenskaps-skilnader förordnar, samt hemstält ej allenast, at Domaren skulle äga, at i wissa fall, som i Lagen förut icke äro nämnde, döma til skilnad i Ägtenskap, utan ock, at närmare måtte bestämmas i hvilka händelser sådan skilnad finge hos Oss i underdånighet sökas; Så hafvwe Wi med Riktes Ständer, efter öfwerwägande af detta ämne, funnit godt i nåder stadga som följer: Utom de i XIII Cap. Giftermåls Balken upptagne händelser, må Domstolarne äga, at på ena Makans påstående döma til skilnad i Ägtenskapet: när den andra Makan blifwit dömd på lifstid til fängelse eller landsflygt: när den wid Domstol blifwit förwunnen at hafwa stämplat eller anstält försåt emot den andra Makans lif: samt om den fallit uti werklig galenskap, som efter säkra bewis oafbrutit fortfarit i fulla tre år och, enligt behörig Läkares intygande, någon förhoppning icke är om den wansinniges återställande til hälsan; dock må, i det första fallet, skilnad ej tillåtas, i händelse den andra Makan i mer eller mindre mon bewisligen warit wållande til, eller delagtig uti, den dömdes brott; och när skilnad sökes för den andra Makans wansinnighet, åligger det Domaren, at sedan den wansinniges närmaste Slägtingar, eller, då de ej finnas, förre Förmyndare eller Giftoman blifwit hörde, noga undersöka Makarnes förra sammanlefnad och, så wida ske kan, utleta, om anledningen til galenskapen wore gifwen eller påskyndad af den andras förhållande, i hwilket fall skillnad ej må äga rum.

Då för stämpling eller försåt mot andra Makans lif til skilnad dömes, äge den oskyldige Makan den rätt til egendomen i Boet 4 och 5 §. §. I XIII Cap. Giftermåls Balken utstaka; träder den oskyldige i annat gifte, njute Barnen den egendom, som den enligt 5. §. i sådant fall bör från sig lämna; men när galenskap gifwit anledning til skilnaden, skal ej allenast hwardera Makan wid sin lagliga rätt i Boet bibehållas, utan ock den Maka, som af sådan orsak skilnad sökt och wunnit, ej derföre anses befriad från sin pligt, at, efter tillgång och behof, så wäl om den oskyldige Makans framtida förnödenheter, som ock om barnen draga försorg. Och må när skilnad sökes för brott, den ej bewiljas, om Makarne, efter den brottsliges bestraffning, ånyo sammanflyttat och haft samlag.

Utom ofwannämnde händelser, då frågor om Ägtenskaps skilnad böra af wederbörlig Domstol upptagas och afgöras, må ock skilnad sökas, när andre anledningar sig dertil förete, såsom: när den andra Makan blifwit genom laga kraft wunnen Dom til lifwets eller ärans förlust skyldig känd, om den ock genom kongl. nåd fått förskoning från dödsstraffet eller äran återskänkt: när den  blifwit förwunnen til annat groft eller werkligt wanfrägdande brott eller dömd til fästnings-straff på bestämde år: eller beträdes med slöseri, dryckenskap och wåldsamt sinnelag, samt när en sådan stridighet i lynne och tankesätt hos begge Makarne sig yppar, som, under beständige tilfällen til utbrott, slutligen öfwergår til afsky och hat. I dessa fall må underdånig ansökning om Wår nådiga tillåtelse til skilnaden ingifwas til Wår Justitae-Revisions Expedition, hwarwid, i de händelser då skilnad sökes för brott och undergången bestraffning, bör bifogas utslaget, derigenom den andra Makan blifwit dömd, med betyg om dess laga kraft samt straffets werkställande, och i de öfriga händelserna, behörige bevis efter omständigheterne företes, om undergångne sådane warningsgrader, som XIV. Cap. I §. Giftermåls Balken, XIX. Cap. 4 §. Ärfda Balken, kongl. Förordningen den 17 April 1733, samt Kyrko-Lagen anwisa. Och wele Wi, sedan andra Makan blifwit hörd, samt Dom-Kapitlet med wederbörande Prästerskaps betyg och eget underdånigt utlåtande inkommit, wårt beslut öfwer ansökningarne, efter Högsta Domstolens hörande, i Stats-Rådet fatta.

De Makar, som warda i ägenstkapet, skilde må ej träda i annat gifte förr, än efter den tid och i den ordning XII. Cap. 2. §. Giftermåls Balken samt 3. puncten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 föreskrifwa. Och kommer alt, hwad om ägtenskaps skilnader i allmänhet blifwit förordnadt, äfwen at lämpas til sådane ägenskap, som med häfdad fästeqvinna äro begynte, men ej genom wigsel fullbordade.

Hwad Wi således funnit godt i nåder stadga, det hafwa alle, som wederbör, at ställa sig til underdånig efterrättelse. Til yttermera wisso hafwe Wi detta med Egen hand underskrifwit och med Wårt kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott på Riks-Salen den 27 April 1810.

CARL.
(L. S.)

J. G. Turdfjäll

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Uppdaterad