Sångerskan Christina Nilsson var en av de mest kända svenskarna i världen på 1800-talet. Hon var stor idol för många och uppträdde inför fullsatta salonger. I september 1885 kom hon till Stockholm för att uppträda. För att ge dem som inte hade råd att betala en biljett en chans att lyssna, gav hon gratiskonserter från Grand hôtels balkong. Tidningarna skrev om henne och om gratiskonserterna. Därför samlades det mycket folk varje kväll på Blasieholmen.
Onsdagen den 23 september hände det som inte fick hända: den stora folkmassan (50 000 personer) trängde på i sin iver att komma långt fram. Ungefär 20 människor klämdes ihjäl i trängseln. Många skadades.
Efteråt riktades skarp kritik mot polisen. Man menade att olyckan kunde ha förhindrats genom att exempelvis spärra av Blasieholmen. Läs här hur polismästaren förklarar sig och sina polismäns agerande den ödesdigra kvällen. Jämför sedan med den version av händelserna som ett ögonvittne ger i skriften Dödsdansen i månskensnatten. 57 sidor plus bilagor.
![Dödsdansen i månskensnatten på Blasieholmen, vid Kristina Nilssons tredje konsert i Stockholm, onsdagen den 23 september 1885 : anteckningar / af en vid katastrofen närvarande [Svedberg]](/skblobs/70/70c1589b-ef38-43f6-8ec6-0297016051f2.jpg?preset=pl-220)
