Skitbärarkärringarnas stad

På 1700-talet kom renhållningsarbetet att alltmer skötas av entreprenörer, som skulle hålla gatorna rena och forsla bort sopor. Man försökte utnyttja avfallet på olika sätt, till exempel som gödsel. Under 1800-talets andra hälft började man med olika medel försöka föra ut avfallet från den centrala staden och Lövsta, stadens första renhållningsverk blev till.

Latrintömmerskor med dasstunna. Rättigheter

Stockholm var fortfarande en smutsig och ohälsosam stad. Med nya påbud och förordningar försökte myndigheterna komma till rätta med missförhållandena. I dessa kunggörelser kan man till exempel läsa att rännstenarna i slutet av 1700-talet skulle sköljas dagligen för att undvika stank, att det var förbjudet att släppa ut grisarna i staden samt att inga sopor fick slängas i vattnet.

Läs kungörelser från 1700- och 1800-talen

Det var tukthusfångar, skitbärarkärringar, som fick utföra det praktiska arbetet. Skitbärarkärringarna var ofta alkoholiserade och tillhörde samhällets absoluta bottenskikt. De hämtades bland de fattiga och försupna på stadens spinnhus. I deras arbetsuppgifter ingick att hämta dasstunnor från gårdar och vindar, bära dem genom staden och tömma dem på bestämda platser.

Exempel på sådana platser är sjöarna Träsket på Norrmalm och Fatburen på Södermalm, liksom Katthavet vid Nybroviken och Flugmötet på Kornhamstorg i Gamla Stan.

Träsket mot väster, Fahlcrantz 1876, Rättigheter

Under 1800-talet utbröt svåra koleraepidemier. Det förorenade vattnet var en av orsakerna till att sjukdomen spreds så snabbt och att så många dog. Idag finns ingen av avskrädessjöarna kvar. De fylldes igen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och gav ny mark för parker, gator och hus.

1849 köpte Stockholm Fjäderholmarna för att forsla dit latrinavfall. En del av latrinen skeppades sedan vidare till egendomar i skärgården för att användas som gödsel. Redan efter nio år fick man sluta föra latrinen till Fjäderholmarna, det luktade illa när öarna passerades och klagomålen var många. Istället användes öarna för att rengöra latrintunnor.

1859 inrättades ett renhållningsverk med ansvar för bl. a. latrintömningen och gaturenhållning. Men vart skulle alla sopor och all latrin ta vägen. Efter mycket letande fann man ett lämpligt ställe vid Mälaren. Lövsta köptes 1885 av staden. Hit fördes avfallet från Stockholm på pråmar och en järnväg drogs dit ut.