Mellan åren 1847 och 1918 skrevs kvinnor som sålde – eller ibland bara antogs sälja – sexuella tjänster in vid den så kallade Besiktningsbyrån. Regelbundet var de tvungna att komma dit för genomgå gynekologisk läkarkontroll. Det uttalade syftet var att hindra spridningen av könssjukdomar. Befanns en kvinna vara smittad av till exempel syfilis tvingades hon till kurhuset Eira på Kungsholmen för att bli smittfri. Det här systemet kallades för reglementeringen.
Ibland inkom brev till Sedlighetspolisen, som hade ansvaret för att se till att prostituerade kvinnor skrevs in vid Besiktningsbyrån. I pdf:en nedan finns tre brev som rör sömmerskan Ingrid Sofia Johansson som blivit anmodad att följa med till Besiktningsbyrån av konstapel Lindgren. Det första brevet är författat av Ingrid Johansson själv (handstilen är dock snarlik den i det andra brevet):
Sömmerskan Ingrid Johansson som i slutet af Mars månad detta år blifvit inskrifven att undergå läkarebesigtning emot brytandet af sedligheten så anhåller jag hos herr polismästaren Östlund få framställa min talan det jag aldrig sådant uselt beteende låtit komma mig till last ej heller jag under min återstående lifstid sådant ämnar mig företaga visserligen är det mycket svårt för en fattig qvinna att kunna på ärligt vis försörja sig i anseende till den ringa betalning jag har att föräkna men som jag ännu hittills haft jemnt arbete så tycker jag det är nästan för mycket att på ett sådant sätt blifva skymfad det jag aldrig gjordt mig skyldig till dylika förseelser som här ofvan anfört är än mycket mindre jag skall bringas att beträda brottets banor då jag har hälsan och kann arbeta ty arbete felar mig intet ännu i närvarande stund då jag detta skrifver. I tisdags då jag skulle gå till mitt arbete blef jag antastad af en poliskonstapel hvilkens namn är Lindgren som sade sig hafva skriftligt ifrån kommisarien om anhållan af min person att genast hemtas till nämde plats hvilken jag ej fann mig att antaga eller om jag skall med våld hindras ifrån att redligt och på sedligt vis kunna bevisa det jag ej kan anses räknas bland dessa liderlighetens antal sanningen af detta kan och skall jag närsomhälst med det första sig gjöra låter komma i dagern så många finnas likväl som känner mig som vet att allt detta eger sin grund. Ödmjukeligen anhåller jag äfven att blifva befriad ifrån denna mig ådömda och nedriga beskyllning och som eljest skulle blifva en stor skandal som jag skulle behöfva åtnöja mig med allt efter godtycke
>br>d: 28/10.69
I det andra brevet vittnar hennes hyresvärd om hennes ordentliga leverne:
Att sömmerskan Ingrid Sophia Johansson som är hos mig inneboende alltid kommit hemm i ordentlig tid om qvällarna och som hon föröfrigt emellanåt haft arbete med sig hem för att detsamma fullborda så kann jag intyga hon alltid fört ett ordentligt lefnadssätt hos mig som till bevis meddelas
Skomakargatan No30. 3 trapp upp
Anna Christina Sundin
Snickareenka
I det tredje brevet vittnar Ingrid Johanssons arbetsgivare:
På begäran får undertecknad härmed lemna sömmerskan Ingrid Sofia Johansson det intyg att hon under de sednaste tvenne månaderna warit mig behjälplig med hvarjehanda sömnad, samt att hennes uppförande under sagde tid såvidt mig är bekant warit i alla afseenden ärbart och ordentligt
Stockholm den 25 Ocktober 1869.
M.S. Erigson
Norrlandsgatan No 44 I trapp
