Medeltida lädersula till snabelsko. Fotograferad mot röd bakgrund.
Föremål
Upphov: Okänd. Stockholms medeltidsmuseum

Sula till snabelsko

Bilden visar en sula till en medeltida snabelsko funnen i kvarteret Calisto i Gamla stan.

Snabelskor var långsmala med en avsmalnande tåspets som kallades snabel och de var högsta mode under 1400-talet. Längden på snabeln markerade ägarens status och rikedom. Den fattige fick inte ha lika lång tåspets som den med mer pengar.

Den som verkligen ville visa hur otroligt rik den var, hade riktigt långa tår på sina skor. Så långa att ett band eller en smal kedja fästes på tvåspetsen och böjde den bakåt och sedan bands kedjan eller bandet under knät - allt för att förhindra att personen snubblade! För den som inte bara ville synas utan också höras kunde sy på en liten bjällra på skon. För att skydda skorna mot blött och geggigt väglag användes en patina, en sort träplatå under skon.  

Skomakargatan i Gamla stan har hetat så sedan 1432 under schomaker straten, vilket visar på att här bodde och tillverkade skomakarna sina varor. Ett brev, i Diplomatarium Suecanum (Svenskt Diplomatarium, olika brevtexter från medeltiden där Sverige eller svenskar berörs) som är skrivet på latin, omnämns gatan redan 1337: in vico sutorum - på skomakarnas gata. 

Skomakarskrået är i Stockholm känt från 1474. Redan år 1460 fanns enligt skotteboken (förteckning över stadens skattebetalare) 25 skomakare. De flesta av dem arbetade i stadens västra och inre kvarter.

Under en arbetsdag hann en skomakare i snitt tillverka två par skor. Mästaren eller "Mäster" skar till lädret medan gesällen fick hjälpa till med det övriga arbetet. Ett par skor kostade ca tre öre vilket motsvarade två dagsinkomster för en arbetskarl. Likt de flesta andra yrkeskategorier i staden sålde skomakaren sina skor direkt från en bodlucka i verkstaden som vette mot gatan.

Föremålet har tidigare varit utställd på Medeltidsmuseet.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Uppdaterad