|

Texter som källa

Källkritik innebär att man granskar den information som man får från olika källor. När man förhåller sig kritisk till den information man får tränar man samtidigt sin förmåga till kritiskt tänkande och blir i förlängningen bättre på att dra egna slutsatser och fatta självständiga beslut.

Fotograf Julius Grape läser tidning i sin ateljé, 1950-tal. Upphov och Rättigheter

VEM säger VAD till VEM och VARFÖR?

Den frågan är en enkel sammanfattning av de källkritiska reglerna. Det handlar om att ta reda på om en källa är är äkta, oberoende, trovärdig, tendensiös, aktuell, om avsändaren är nära det han eller hon beskriver i tid och rum  Det är viktigt att komma ihåg att varje källa har en avsändare och ett budskap.

En källa kan vara en bok, en bild eller ett historiskt dokument. Det kan också vara ett föremål eller resultat från en arkeologisk utgrävning. Grunden i all källkritik är densamma men det finns särskilda saker att tänka på beroende på vilken typ av källa man arbetar med. Under varje källtyp i Stockholmskällan finns en underrubrik om att använda det specifika materialet som källa:  Rättshandlingar som källa, Tidningar som källa, Skönlitteratur som källa, Facklitteratur som källa

 På Skolverkets webbsidor om källkritik: Kolla källan! kan man läsa mer om källkritik.

 

Uppge källa!

När man granskar en tryckt källa, till exempel en tidningsartikel eller en fackbok, är en bra måttstock på källans kvalitet om författaren uppger sina källor, det vill säga talar om varifrån den information som presenteras kommer. Detsamma gäller när man söker information på nätet. På samma sätt är det viktigt att redovisa vilka källor man har använt när man själv för fram en åsikt eller presenterar fakta som man vill att andra ska lita på.

En enkel källhänvisning när du använt fakta ur en bok kan se ut så här: Rydberg, Operan vid Stockholms ström (1993)

På så sätt kan du som källkritisk författare få dina källkritiska läsare att se att din text håller för källkritisk granskning!