Prostitution

Kvinna inskriven för besiktning vid Prostitutionsbyrån. Rättigheter

Besiktningsbyrån låg på Trädgårdsgatan 3 i Gamla stan, bara ett stenkast från slottet. En gång i veckan skulle de inskrivna kvinnorna komma in för en gynekologisk läkarkontroll. Det uttalade syftet var att hindra spridningen av könssjukdomar. Befanns en kvinna vara smittad av till exempel syfilis tvingades hon till kurhuset Eira på Kungsholmen för att bli smittfri. Det här systemet kallades för reglementeringen.

1859 inrättades polisens prostitutionsavdelning. Poliserna där hade i uppgift att se till att prostituerade kvinnor skrevs in vid Besiktningsbyrån, eller att de ”erhöll reglementering” som det kallades. Dessutom skulle prostitutionspolisen se till att redan inskrivna kvinnor kom till besiktningen. Här kan du få en inblick i hur deras spaningsarbete gick till.

Prostitutionspolisen fick en strid ström av brev från allmänheten, ofta adresserade till kommissarie Johan Henric Lindgren som var chef för avdelningen under en lång period. Ibland var det sexköpare eller andra som ville ange olika kvinnor som prostituerade. I vissa fall kom breven från personer som bad om att någon av de inskrivna kvinnorna skulle skrivas ut. Mest intressanta är kanske ändå breven från kvinnorna själva.

1913 gjorde professor Johan Erik Johansson en omfattande undersökning av hela systemet. Han var motståndare till reglementeringen. Modern forskning i ämnet har bedrivits av Yvonne Svanström och Rebecka Lennartsson. Prostituerade kvinnor skildras även i samtida noveller och skönlitterära verk, ofta under olika benämningar som ”nattfjärilar” och ”apelsinflickor”.

Bildskämt från tidningen Söndags-Nisse. Möjligen föreställer bilden en sexköpare som försöker göra affär med fel kvinna. Skämtet anspelar på regleringen av hur de prostituerade fick klä sig i Reglementeringen i Stockholm.