På berget låg denna 5 meter stora vendeltida stensättning.
Anläggningen syntes före den arkeologiska undersökning som en närmast rund, kraftigt skadad stensättning, med en grop i mitten. Graven var påbyggd i söder och nedrasad i östra delen. Den var 5 meter i diameter och 40 cm hög. Stenar låg synliga ovan torven.
I graven hittades brända ben, slagg och kol och två välbevarade ovala spännbucklor i koppar med fin ornamentik. Spännbucklor från vendeltiden är inte lika tredimensionella som de blir senare under järnåldern. De är, som namnet tyder på, spännen som höll upp hängselkjolen som kvinnorna bar under järnåldern.
Stensättningar
Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja, som har lagts i olika geometriska figurer - cirklar, kvadrater, rektanglar eller treuddar. Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen. De fyllda stensättningarna som är beväxta med gräs kallas för övertorvade gravar, de ser ut som små kullar i landskapet.
Fornlämningen inventerades: 1951
Utgrävningsår: 1970 av Stadsmuseet
Typ av anläggning: stensättning
Datering: Vendeltid
Antal fynd: 5
Ur: Fornlämningarna 135, 136 och 139, Spånga. Arkeologisk rapport SSM 1970.
