Den 7 meter i diameter stora stensättningen fanns på en bergsrygg ca 200 m söder om Spånga165:1 och ca 550 m sydost om Akalla gård.

Runda stensättningar är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att gravformen användes från bronsålder fram till vikingatid. En variant av runda stensättningar som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2500–2000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög i mitten av småstenar. Det förekommer även de som har lite mer komplicerade mönster så som ekrar, dessa kallas förhjulkors. På gravarna kan det finnas resta stenar eller gravklot, det är runda stenar som ofta har ornamentik eller skålgropar. Gravkloten förekommer oftast på gravar från folkvandringstid för ca 1650–1450 år sedan.

Undersökningen, som omfattade 50 kvm, gjorde på grund av planerad bebyggelse i området. Anläggningen togs bort i samband med undersökningen. Ytterligare en stensamling belägen 10 m SO om A1, undersöktes utan att några fynd eller konstruktioner kunde konstateras.

Fornlämningen inventerades: 1951
Utgrävningsår: 1970 av Stadsmuseet
Typ av fornlämning: Gravfält
Datering: Bronsålder/järnålder
Antal anläggningar: 1

Ur: Fornlämningarna 165 och 166, Spånga, Akalla. Arkeologisk rapport. SSM 1970.