Den här gravhögen låg på ett gravfält ungefär där huset på Torneågatan 58 står idag. Platsen grävdes ut 1970 av arkeologer inför byggandet av det så kallade miljonprogrammet. 

Gravhögen var rund, cirka 7,5 meter i diameter och 95 cm hög. Den hade 3 kantstenar  synliga i syd, 40-80 cm stora. Den var byggd av en relativt gles stenpackning som låg i 3 skikt. Stenpackningen bestod av skärvsten i storleken 5-15 cm. Men det fanns också ett tiotal större stenar 60-90 cm. 

I högen fanns keramikdelar, bränd lera, flinta, obrända och brända ben samt kol. De brända benen fanns i den sydvästra delen över ett 1,5 meter stort och 50 cm djupt område. Att sotet och benen fanns här betyder att det var här som gravbålet hade varit. 

Brandgravar från brons- och järnåldern kan innehålla resterna från den döda människans likbål. Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Därefter lades stenar runt och över urnan innan hela graven täcktes med jord. I vissa fall finns också en stenpackning innanför kantkedjan. I keramikkärlet kan också resterna av brända djur som ben från hund, katt, häst eller fågel finnas. Rester från personens dräkt är också vanliga som spännen eller pärlor samt personliga tillhörigheter som kammar, knivar och nycklar. 

Gravhögar är gravar som är uppbyggda som ett stenröse men där det lagts ett jordlager ovan på röset och på så sätt skapat en hög.

De första gravhögarna gjordes redan under den yngre stenåldern, för cirka 6200 år sedan. Dessa högar har en stenkista i mitten. Under bronsåldern blir högarna både större och högre. De byggs på landskapets högsta höjder vilket gör dem synliga på mycket långt håll. Järnålderns högar varierar däremot i storlek från mindre till storhögar med mer än 20 meter i diameter. Uppland finns 200 registrerade stora högar. Ett exempel på en av dessa i Mälardalen är Nordians hög (L2016:7177, Norrsunda 31:1) i närheten av Sigtuna som är 50 meter i diameter och 10 meter hög.