Denna runda stensättning (A2) grävdes 1974 av Stadsmuseets arkeologer inför byggandet av det så kallade miljonprogrammet.
Graven var cirka 4,5 meter i diameter och 40 cm hög. Den var byggd av småstenar (till mestadel av skärvsten) som lagst tätt brevid varandra i 2-3 skikt. Stenarna var av två olika storlekar, 5-30 cm och 50-70 cm stora.
Runt graven hade det lagts 50 x 50 och 60 x 70 cm stora kantstenar. Vid utgrävningen hittades brända ben, keramik, bränd lera och kol i graven.
Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja, som har lagts i olika geometriska figurer - cirklar, kvadrater, rektanglar eller treuddar. Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen. De fyllda stensättningarna som är beväxta med gräs kallas för övertorvade gravar, de ser ut som små kullar i landskapet.
Brandgravar från brons- och järnåldern kan innehålla resterna från den döda människans likbål. Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Därefter lades stenar runt och över urnan innan hela graven täcktes med jord. I vissa fall finns också en stenpackning innanför kantkedjan. I keramikkärlet kan också resterna av brända djur som ben från hund, katt, häst eller fågel finnas. Rester från personens dräkt är också vanliga som spännen eller pärlor samt personliga tillhörigheter som kammar, knivar och nycklar.