Den danske regissören Axel Esbensen blir den 25 januari 1917 åtalad i domstol för brottet "otukt, som mot naturen är". Målsägande är de två sjömännen Karl och Arvid, som har anmält Axel för att ha försökt "öfva otukt" (gjort homosexuella handlingar) mot deras vilja. Han nekar inför rätten och blir frikänd av domstolen. 

Samkönat sex var förbjudet i Sverige fram till 1944. Homosexuella handlingar (att utöva sin homosexualitet) sågs som något onaturligt och räknades i strafflagen från 1865 som ett sedlighetsbrott, kallat "otukt, som mot naturen är". Domen kunde bli upp till 2 års straffarbete. 

Enligt den dåtida strafflagen hade Axel begått ett brott oavsett om männen haft sex i samförstånd eller inte. Polisens och domstolens förhör handlar därför både om den anmälda händelsen och om Axel är homosexuell och tidigare haft sex med män.

Brottmålsprotokollet från rättegången är skannat och kan läsas i sin helhet, se under rubriken "Dokument". Där finns också bilagor till protokollet i form av stämning, kallelse för målsägande och polisrapport. Handlingarna är hämtade ur arkivet från Stockholms rådhusrätt, Avdelning 4, Avdelningen för brottmål.

MER OM RÄTTEGÅNGEN OCH UTDRAG UR PROTOKOLLET
Axel har försvarare, Karl och Arvid saknas

Axel inställer sig vid rätten tillsammans med sin förvarare vice häradshövdingen (juristen) Victor Wennerholm. Målsägarna Karl och Arvid kommer inte till domstolen:

"Gustafsson och Hultgren låta däremot icke sig afhöra; och antecknades i anledning häraf, att å ofvannämna kallelse fanns tecknadt föjande: 'Omnämnde etc. - Bil. 2'"

Protokollet hänvisar här till målsägarnas kallelse, bilaga 2. Stämningsmannen har försökt nå Karl och Arvid genom kontakt med Kungliga Flottan, eftersom de är "flottister" (anställda där). På kallelsen har stämningsmannens skrivit:

"Omnämnde Karl Walfrid Gustafsson och Arvid Birger Hultgren sökta men ej anträffade, enl. [enligt] vid Kungl. Flottans kår chefsexpedition meddelad uppgift förekommer dem ej därstädes"

Domstolen beslutar att rättegången ska hållas inför "lyckta dörrar", utan åhörare i rättssalen:

"Med hänsyn till målets beskaffenhet förordnade Rhr:n [Rådhusrätten] genom afsagdt beslut, att detsamma skulle handläggas inför lyckta dörrar, i följd hvaraf allmänheten fick afträda." 

Axel blir "till en början hörd angående ålder och hufvudsakligaste lefnadsomständigheter". Han är född i Köpenhamn 1878, som son till en grosshandlare, och har utbildat sig till skådespelare i Danmark. Axel har vistats i Stockholm i cirka 10 år* men är fortfarande "dansk undersåte". Han har "icke förut varit för brott lagförd", är ogift och arbetar sedan 1916 som "regissör vid Aktiebolaget Svenska biografteaterns filminspelning å Lidingön". 

* I protokollet står att Axel kom till Stockholm från Danmark år 1907, men i anteckningar från polisförhör, polisrapport och folkbokföringshandlingar står årtalet 1909.

Polisrapporten

Rätten går även igenom polisens rapport (bilaga 3). Rapporten beskriver vad Axel, Karl och Arvid sagt i polisförhör och sammanfattar utredningen. Karl och Arvid har tre veckor tidigare, den 2 januari 1917, anmält Axel för att ha försökt "öfva otukt" mot deras vilja. Brottet ska ha skett i Axels bostad samma natt. Axel hävdar att de tre männen haft sex tillsammans och att "flottisterna" därefter försökt utpressa honom på pengar.

Polisrapporten är daterad den 8 januari 1917. Om du vill läsa mer om polisens förhör och rapport, se längst ner under "Läs vidare" och under "Mer i Stockholmskällan".

Axel ändrar sin förklaring i rätten

Axel blir sedan "hörd öfver åtalet" inför rätten. Berättelsen om vad som hänt får nu en annan vinkling. Axel förnekar både att männen haft sex och att han skulle ha erkänt detta i polisförhör. Axel förklaring är istället att han har onanerat – vilket vid den här tiden ansågs som skamligt men inte brottsligt – och att flottisterna märkt detta, blivit hotfulla och försökt utpressa honom på pengar.

Nedan kan du läsa några exempel ur Axels beskrivning från brottmålsprotokollet:

"Gustafsson och Hultgren hade bland annat yttrat, att de hade nattpermission men saknade bostad och i följd däraf måste gå på gatorna till kl. 7 på morgonen. Esbensen hade då svarat, att de kunde få följa med honom hem och dricka ett glas vin med honom. Han hade därvid ej haft en tanke på några otuktiga förhållanden, utan hade endast velat bereda dem en tillflykt och tillika själf erhålla en stunds sällskap [...]. Att Gustafsson och Hultgren måhända vore af en lägre bildningsgrad hade han ej relekterat öfver."

[---] 

"[...] hade Esbensen erbjudit sig att lägga sig ytterst [i sängen] och jämväl gjort detta. Kort efter det Esbensen sålunda bytt plats, hade han, liggande i sängen, öfvat onani med sig själf. Han hade nämligen sedan ynglingaåren varit i sexuellt hänseende pervers såtillvida att han hängifvit sig åt denna last. Han hade dock alltid utöfvat densamma ensam och hade aldrig haft otuktigt umgänge med andra män eller ens därför känt böjelse. Anledningen till, att han vid nu ifrågavarande tillfälle kommit att onanisera hade varit den, att hans könsdrift retats genom att han vid sitt nyss omförmälda uppvaknande i den rådande trängseln i sängen känt den mindre flottistens manslem styfnad beröra Esbensens kropp. Hvarken Esbensen eller någon af flottisterna hade dittills vidtagit någon som helst åtgärd af otuktig art eller fällt något yttrande i sådan riktning."

[---]

"Slutet hade emellertid blifvit, att de alla tre begifvit sig till polisstationen vid Skepparegatan, dit de ankommit kl. omkring 4 på natten. Sedan flottisterna därstädes gjort anmälan mot Esbensen, som under tiden fått vänta i ett annat rum, hade förhör vidtagit med Esbensen själf. Därefter hade Esbensen, åtföljd af en poliskonstapel, fått gå till detektivstationen, dit han framkommit kl. omkring 6 på morgonen. Där hade han fått tillbringa hela dagen till kl. 1/2 9 på kvällen under upprepade förhör. Mellan dessa hade han fått vistas i en cell, hvilket väckt hans stora förvåning, enär han ej haft en tankte på, att han kunde hafva begått någon brottslig handling. Den föda han fått hade till största delen varit oätbar.
        Härefter upplästes för Esbensen hans i polisrapporten antecknade berättelse; och bestred Esbensen, att han vid polisförhöret erkänt sig hafva öfvat otukt, som mot naturen är, samt förklarade, att rapportens affattning såväl i denna del som i hvad den i öfrigt lade i hans mun uppgifter, stridande mot hvad han denna dag berättat måste härröra från missuppfattning af hans yttranden; tilläggande Esbensen, att denna missuppfattning måhända delvis föranledts däraf, att han, som lede af höggradig nervositet, för hvilken han just påföljande dag ämnat resa till ett danskt hvilohem för att söka bot, under förhören såväl till följd häraf som på grund af bristen på sömn och föda samt den för honom nya och högst pinsamma situationen befunnit sig i en synnerligen nervös sinnestämning och dessutom varit synnerligen generad för att nödgas bekänna, att han själf föröfvat onani, samt på grund af alla dessa omständigheter kanske stundom gifvit förhastade svar å de vid förhöret framställda frågor, men att han nu noga dragit sig förloppet till minnes och bestämdt vidhölle, att hans i dag lämnade skildring däraf öfverensstämde med rätta förhållandet. 
        På särskild fråga, om han icke, såsom i rapporten antecknats, sedan ynglingaåren haft böjelse för otukt med män och vid flera olika tillfällen här i staden öfvat otukt med män, anställda vid härvarande regementen eller vid Kungl. Flottan, förnekade Esbensen såväl att så vore fallet som att han inför polismyndigheten haft någon dylik uppgift […]"

Försvarets anförande

Victor Wennerholm börjar med att förklara varför han valt att biträda Axel. Här skymtar en "framstående dansk undersåte" som verkar för Axel bakom kulisserna. Wennerholm berättar vidare att Axel är deprimerad och behöver vård samt gör en jämförelse med Danmark:

"Wennerholm anförde härefter följande: Omedelbart efter det ifrågavarande sak blifvit föremål för polisens åtgärd, hade en framstående dansk undersåte här i staden vändt sig till Wennerholm med begäran att denne skulle åtaga sig att biträda Esbensen. Han hade samtidigt meddelat, att Esbensen vore i stort behof af biträde på grund af sitt nervösa och deprimerade tillstånd, som särskildt gjorde det önskvärdt, att saken blefve skyndsamt afgjord, så att Esbensen finge resa att söka vård. Med hänsyn till omständigheterna hade Wennerholm åtagit sig uppdraget. Wennerholm hade bland annat tillfrågat Esbensen, hvarför han så villigt medföljt till polisstationen, då ju detta lätt kunde uppfattas såsom ett medgifande af hans skuld. Härtill hade Esbensen genmält, att han gjort detta i tanke att polisen genast skulle förstå, att ett utpressningsförsök förelåge och att angifvarne själfva skulle därför blifva ställda under åtal. Wennerholm hade vidare inhämtat, att polisen i Danmark, där otukt mellan män i allmänhet ej vore straffbar, vore mycket van vid dylika utpressningsförsök."

Namnet på personen som benämndes "framstående dansk undersåte" framgår tyvärr inte av domstolshandlingarna. 

MER OM AXEL ESBENSEN

Axel Esbensen skrev år 1916 manus till filmen "Vingarne". Filmen regisseras av Mauritz Stiller och har senare omskrivits som den första spelfilmen med homosexuellt tema. Axel Esbensen och Mauritz Stiller fortsatte att samarbeta inom film, där Axel främst verkade som scenograf. 

Under "Mer i Stockholmskällan" finns flera länkade poster som rör Axel Esbensen. Där finns bland annat separata poster med polisens anteckningar från förhören den 2 januari och polisrapporten från den 8 januari. Filmen "Vingarne" finns publicerade på Svensk Filmdatabas webb, se länk under "Stadsarkivet tipsar" här i posten. 

Axels liv fick ett sorgligt slut. Han begick självmord nyårsdagen 1923, nästan sex år på dagen efter anmälan om otukt mot naturen. Under "Mer i Stockholmskällan" finns även länkade poster som berättar mer om detta. 

OBSERVERA ATT POSTERNA OM AXEL PUBLICERAS UNDER MAJ 2026, alla poster har inte hunnit läggas ut och länkas ännu!